PROLOG

PUBLIKEN befinner sig på stolar nere i kryptan. LITURGEN entré.

LITURGEN
Välkomna allihopa till Lunds domkyrkas krypta
I dag ska vi alla få göra en pilgrimsvandring i Lunds historia
Det är en vandring i barmhärtighetens tecken.
Mässan är i mitten av spelet detta år. Så efter nattvardsutdelandet går vi upp och fortsätter med tackbön, och sedan fortsätter spelet i högkor och predikstol.
Sjung gärna med i sångerna som finns i agendan, och läs gärna med i bönerna.
Varmt välkomna.

KLOCKRINGNING.

Hela ensemblen går ner i kryptan. Kors och ljus ställs vid altaret.

“Vi ropar” – början

MANNEN (sjunger)
Jag ropar till dig
Jag ropar till dig
Jag ropar till dig
Kan du svara mig?
Kan du svara mig?

Ett starkt rop i form av en kulning hörs från en kvinnlig röst (VÄGVISAREN). Mannen stämmer in med en till vers av sitt rop. Småningom ekas ropet av Vägvisaren.

MANNEN (sjunger)
Jag ropar till dig
Jag ropar till dig
Jag ropar efter barmhärtighet
Barmhärtighet

MANNEN, LITURGEN/KYRKOSPELARNA och PUBLIK (sjunger)
Vi ropar till dig
Vi ropar till dig
Vi ropar efter barmhärtighet
Barmhärtighet

Vi ropar för jorden
Vi ropar för träden
Vi ropar för allting som lever här
Som lever här

“Vi ropar” – slut

Scen 1 (i kryptan) – En vanlig människa

MANNEN går runt i rummet. Han inser att han har en publik som betraktar honom.

MANNEN
Jag ska väl presentera mig…
Jag är en vanlig människa.
Inte så gammal, men tyvärr heller inte så ung som jag var när jag var yngre.
Nyligen drabbades jag av en omvälvande händelse, då jag trodde jag skulle dö.
Och livet passerade revy sådär som man fått höra att det gör.
Jag såg ett liv av överflöd, ilska och apati.
Jag såg också kärlek. Ljus, skratt och värdefulla stunder.
Men jag vet inte om jag såg barmhärtighet.
Det skrämde mig.

VÄGVISAREN (offstage)
Du söker efter barmhärtighet…

MANNEN
Ja…
Jag söker också efter språket för att förstå vad jag menar.
För jag tror att jag har varit en god människa.

VÄGVISAREN (offstage)
Men du ser en värld som inte känns god.

MANNEN
Världen skrämmer slag på mig.
Jag ser uttryck för ondska jag bara sett i historieböckerna.
Jag ser maktgalenskap, lidande och hat.
Jag ser förstörelsen av vår gemensamma jord.
Död, ser jag.
Och här står jag med min goda vilja och försöker göra bra ifrån mig
Men mest av allt är jag alldeles tyst.
Och jag undrar: Har jag missat målet?
Var finns den, barmhärtigheten?

VÄGVISAREN (offstage)
Du behöver se både det obarmhärtiga och det barmhärtiga.
Se, att båda två tjänar sina berättelser.
Och att det är mellan berättelserna som valet står.
Är du redo att se?

MANNEN
Jag är redo.

VÄGVISAREN (offstage)
När du väl ser kommer din reaktion vara att kröka dig inåt, skåda din egen navel.
Gör inte det.
För då kommer du inte att se.

“Det har ni även gjort mot mig” – del 1 – början

Vägvisaren spelar ett kort fiolintro, börjar sedan sjunga. Hon gör entré; rör sig långsamt framåt, medan SKUGGORNA går till de smalare pelarna i mitten av kryptan.

VÄGVISAREN (sjunger)
Allt vad du gjort mot mina minsta
Det har du även gjort mot mig
Mot mina bröder och mina systrar
Det har du även gjort mot mig
Vad du gjort marken, vad du gjort säden
Det har du även gjort mot mig
Vad du gjort barken, och träden
Det har du även gjort mot mig

“Det har ni även gjort mot mig” – del 1 – slut

En av kyrkospelarna slår i pelaren, varpå mannen börjar tala.

Scen 2 (i kryptan) – Vem ska man annars skjuta?!

MANNEN befinner sig i kryptans mitt. TRE SKUGGOR tar plats, vid varsin pelare.

MANNEN
Vem är du?

573 212
Jag är Femhundrasjuttiotretusen-tvåhundratolv.

MANNEN
Trevligt att träffa dig!

573 212
Jag är mer neutralt inställd.

MANNEN
Jaså, ja…

MANNEN går vidare till en andra pelare.

MANNEN
Och vem är du?

6 514
Jag är Sextusen-femhundrafjorton.

Och en tredje.

MANNEN
Och du?

976
Niohundrasjuttiosex.

MANNEN går tillbaka till den första pelaren, där 573 212 står.

MANNEN
Dig minns jag. Du är ärendenummer 573 212 hos Försäkringskassan.

573 212
Du gav mig avslag.

MANNEN
Jag ville aldrig jobba där, det bara blev så.
Det är väldigt lätt att få jobb på Försäkringskassan.
Det räcker egentligen att man har puls, så blir man anställd direkt.

573 212
Du stängde mitt ärende.

MANNEN
Man måste stänga ärenden för att räknas som produktiv!
Jag behövde vara produktiv för att få en bra referens…

MANNEN rör sig till andra pelaren.

MANNEN
Sextusen-femhundrafjorton… Det känner jag inte igen.

6 514
Jag var en av dom ensamkommande i ditt läger.

MANNEN
Mitt läger…? Det lägret? Det var inte mitt! Jag sålde stängslet bara. Dom ville köpa mitt stängsel.

6 514
Det var ett mycket bra stängsel. Ingen lyckades fly därifrån.

MANNEN rör sig till den tredje pelaren.

MANNEN
Säg inget. Du är Tågvärden, eller hur?
På det där tåget som var fyra timmar försenat.
Det var dig jag skällde ut.
Du bad mig att inte skjuta budbäraren.

976
Du vrålade:
Det är klart man ska skjuta budbäraren!
Vem ska man annars skjuta?!

MANNEN
Det kan jag ångra lite grand, det kan jag.
(Ropar efter 976.) Jag har stor respekt för tågvärdar egentligen!
Min morfar var tågvärd!

“Det har ni även gjort mot mig” – del 2 – början

Vägvisaren uppenbarar sig. Hon spelar ett kort fiolintro, börjar sedan sjunga.

VÄGVISAREN (sjunger)
Allt vad ni gjort mot mina minsta

LITURGEN/KYRKOSPELARNA (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

VÄGVISAREN (sjunger)
Mot mina bröder och mina systrar

Liturgen signalerar till publiken och bjuder in den att sjunga med i omkvädet.

FÖRSAMLINGEN (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

VÄGVISAREN (sjunger)
Vad ni gjort marken, vad ni gjort säden

FÖRSAMLINGEN (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

VÄGVISAREN (sjunger)
Vad ni gjort barken, och träden

FÖRSAMLINGEN (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

MANNEN (sjunger, samtidigt som Vägvisaren)
Mina minsta…
Mina små…
Dom som inte har nånstans att gå.
Mina minsta…
Mina små…
Dom som inte har nånstans
att gå.

VÄGVISAREN (sjunger, samtidigt som Mannen)
Mot dom som saknar röst
Mot dom på ålderns höst
Dom som inte har nånstans, som inte har nånstans att gå
Mot dom som drabbas först
Mot dom som törstar
Dom som inte har nånstans att, inte har nånstans att gå.

MANNEN (sjunger)
Allt vad ni gjort mot mina minsta

FÖRSAMLINGEN (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

MANNEN (sjunger)
Mot mina bröder och mina systrar

FÖRSAMLINGEN (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

MANNEN (sjunger)
Vad ni gjort marken, vad ni gjort säden

FÖRSAMLINGEN (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

MANNEN (sjunger)
Vad ni gjort barken, och träden

FÖRSAMLINGEN (sjunger)
Det har ni även gjort mot mig

“Det har ni även gjort mot mig” – del 2 – slut

Mannen och DEN UNGE DANSAREN i tyst dans. Orden “Vem är du?” ekar i rummet.

VÄGVISAREN
Vet du vad din morfar gjorde innan han blev tågvärd?

MANNEN
Jo… han var vaktmästare på ett mentalsjukhus utanför Lund på 40-talet.

VÄGVISAREN
Det stämmer. Jag har hans verktygsbälte här.

MANNEN
Hans verktygsbälte?

VÄGVISAREN
Ska vi se om det passar?

Mannen får på sig verktygsbältet och blir sin morfar.

VÄGVISAREN
Vaktmästaren ska nu ta er alla på en liten rundtur på hospitalet!

MANNEN
Ska jag…?

VÄGVISAREN
Vi rör oss efter fiolen!

VÄGVISAREN spelar ett tema ur “För fred som föds ur enhet” och rör sig mot huvudaltaret. Kyrkospelarna släpar olika föremål över rummet, varpå de stelnar likt statyer.

Scen 3 ( i kryptan) – Kockarnas skyddshelgon

Mannen stannar framför C83.

MANNEN
Här har vi då… (viskar) Vad heter du?

C83
C83.

MANNEN
C83.

C83
Jag har ont.

MANNEN
Har du ont?

C83
I tänderna. Dom ger mig kolor.

MANNEN
Får du kolor?

C83
Tjugofyra om dan. Hjälp mig härifrån.

SKÖTERSKAN entré.

SKÖTERSKAN
Hej, C83! Då var det dags för din kola.

MANNEN
Jag tror C83 har ont…

C83
Forskningen säger att såna som jag reagerar väldigt lite på smärta.

MANNEN
Såna som du?

C83
Svårskötta. Sinnesslöa. Obildbara. Vi rankas enligt ett system, noll till sex. Noll är dom lägst stående patienterna. Dom är nära djuren. När dom äter, äter dom som ur en ho.

SKÖTERSKAN
Ja, du har säkert hört talas om det stora kariesexperimentet!
Dom undersöker effekten av karies på tänderna.

Sköterskan undersöker C83.

SKÖTERSKAN
Såja, stå still.
Här har vi en tand som brutits ner till tandköttet.
Den får läkaren komma och dra ut.

MANNEN
Hon får väl bedövning?

C83
Som sagt, såna som jag reagerar väldigt lite på smärta.

MANNEN
Varför gör ni det här?

SKÖTERSKAN
Det här är en stor samhällsinsats! Inom bara några år kommer människorna ha mycket bättre tandhälsa. Att du har så fina tänder kan du tacka C83 för! (Till publiken.) Det kan ni göra allihop!

MANNEN
Jaha… Tack, C83.

C83 och SKÖTERSKAN sorti. VÄGVISAREN entré.

VÄGVISAREN
Dom vill väl se kyrkogården också, tror du inte?

MANNEN
Kyrkogården?

VÄGVISAREN
Din förfader på medeltiden var dödgrävare, visste du inte det?

MANNEN
Nej…

VÄGVISAREN
Visa dom den fina graven du grävt!

DEN SPETÄLSKE entré.

MANNEN
Då ska vi visst gå och titta på en grav som… jag har grävt.

VÄGVISAREN
Ser du mannen där. Han har spetälska. Det här är hans begravning.

MANNEN
Men han lever ju fortfarande?

LITURGEN
Som spetälsk blev man utesluten ur samhället.
Man betraktades som för smittsam för att vistas bland friska.
Så man grävde en grav på kyrkogården, satte den sjuke på kanten, och öste tre skopor jord.
“Av jord har du kommit. Jord skall du åter bli.”
Och sen var han död. I juridisk mening.
Därefter kunde änkan gifta om sig och barnen kunde skifta arvet efter honom.
Sedan fick han tillbringa resten av sina dagar isolerad på spetälskehospitalet.

SANKT JÖRGEN entré, med en skallra. För med sig DEN SPETÄLSKE därifrån.

SANKT JÖRGEN (medan han skallrar)
Sjukling! Sjukling…!

SANKT JÖRGEN och DEN SPETÄLSKE försvinner ut, upp i kyrkan. MANNEN och VÄGVISAREN följer dem med blicken.

MANNEN
Jag söker efter barmhärtighet!
Jag söker efter språket för att förstå vad jag menar!

C83
Kanske söker du Lennart Berggren?
Studenten som såg dom grymma experimenten på sjukhuset.
Hur rädda vi var för att bli slagna, om vi inte gjorde som personalen sa.
Han, som vågade gå ut i pressen och skriva om oss.

MANNEN
Lennart Berggren… aldrig hört det namnet förr.

SANKT LARS 1
Kanske söker du Sankt Lars? Den här kyrkan är helgad åt honom.
Han står staty där uppe, vid högkoret!
Sankt Lars var en diakon i Rom på 200-talet.
När myndigheterna efterfrågade kyrkans skatter delade han istället ut dessa bland stadens fattiga.
När så kejsardömets ståthållare bad Lars överlämna skatterna samlade han ihop alla fattiga och sjuka och sa:

SANKT LARS 1 och 2
Här är kyrkans skatter, som aldrig kommer ta slut.

SANKT LARS 1
Ståthållaren svarade med att döma Lars till döden.
Lars placerades på ett halster över öppen eld, och glödande högafflar pressades mot hans kropp.
Efter att ha grillats en stund lät Lars meddela:

SANKT LARS 2
Jag tror jag är färdig på den här sidan så du kan vända på mig nu.

SANKT LARS 1
Därför är han i dag kockarnas skyddshelgon.

SANKT LARS 2
Och komikernas!

MANNEN
Jag har alltid blivit lite nervklen av helgon.
Martyrer och sånt.
Har inget emot förebilder men måste dom ha bränts till döds?
(Får syn på något i södra delen av kryptan.) Vad är det där?

MANNEN rusar dit.

MANNEN
Hallå! Det ligger en människa här. Hjälp mig!

VÄGVISAREN
Det är en politisk fånge. Torterad till döds.

MANNEN (Ryggar tillbaka.)
Ansiktet är alldeles förstört! (Ser på Vägvisaren.) Varför…?

VÄGVISAREN
Fel åsikter. Fel nationalitet. Fel tro.

MANNEN
Vi måste underrätta familjen! Här är en namnbricka… H32-NMC…

VÄGVISAREN
Dom får ett nummer när dom avlidit för enklare administration.

MANNEN
Vi kan fortfarande hitta dom anhöriga! Kanske finns något stort födelsemärke…?

VÄGVISAREN
Det här är inte för att stressa dig, men innan du upptäcker det själv:
Här borta ligger över nittio kroppar till.

Luften går ur Mannen, som lägger sig raklång på rygg i protest vid altaret.

VÄGVISAREN och LITRUGEN (i kanon)
“Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat i er kropp och ge er ett hjärta av kött”. Hesekiel, 36:26.

MANNEN
Du, hälsa den där Hesekiel att jag hellre behåller stenhjärtat.

VÄGVISAREN
Ett stenhjärta är tungt…

MANNEN
Ett stenhjärta blöder inte.

Mannen ligger korsmärkt ner. Den unga dansaren ser hans fall och försök att resa sig. Försöker lyfta honom. En koreografi uppstår. Liturgen läser:

LITURGEN
Obarmhärtigheten har en berättelse.
Det är en hägrande berättelse.
Nästan alltid handlar den om gemenskap.
Men två andra saker utmärker den
Det finns ett vi och det finns ett dom.
Och våra människovärden skiljer sig åt.

“För fred som föds ur enhet” del 1 – början

VÄGVISAREN (sjunger)
För fred som föds ur enhet
Och mångfald vill vi be
Låt mänskohjärtats renhet
I allt en enhet se

I ljuset från altaret
Ett ansikte framträder och viskar:
Allt är ett!

Under sången drar den unge dansaren upp Mannen och leder honom bakåt i kryptan.

“För fred som föds ur enhet” del 1 – slut

LITURGEN (bön)
I sprickorna tränger ljuset in.
Gud. Vi ber för att ditt ansikte framträder alltmer i världen. Hjälp oss att se att allt är ett. Hjälp oss att visa barmhärtighet. Hjälp oss att se att det vi gör mot de minsta gör vi också mot dig. Allt är ett. Gör oss modiga och starka i vår kamp för att kärlek och barmhärtighet ska råda.

KOMMUNIONEN
P Prästen/Liturgen
F Församlingen

Bön och instiftelseord

P: Upplyft era hjärtan till Gud.
F: Vi upplyfter våra hjärtan
P: Låt oss tacka Gud vår Herre.
F: Allena Gud är värd vårt tack och lov.

Nattvardsbönen

P: Lovad är du, Gud, som bär och uppfyller universum.
Lovad är du som i Jesu Kristi liv, död och uppståndelse
uppenbarar kärlekens djupaste hemlighet.

Den natt då han blev förrådd
tog han ett bröd, tackade,
bröt det och gav åt lärjungarna och sade:
Tag och ät.
Detta är min kropp
som blir utgiven för er.
Gör detta till min åminnelse.
Likaså tog han bägaren, tackade
och gav åt lärjungarna och sade:
Drick av den alla.
Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod,
som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse.
Så ofta ni dricker av den,
gör det till min åminnelse.
Stort är trons mysterium.

F: Kristus har dött.
Kristus är uppstånden
Kristus ska komma åter.

P: Gud, kom med din Ande
och gör oss delaktiga i din kärleks hemlighet.
Förvandla oss genom din Andes kraft
så att vi i våra liv
förverkligar din kärlek
och bereder väg för ditt rike ibland oss.
Din är all ära och härlighet nu och i evighet.

F: Amen

Herrens bön/Pater noster

F: Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket
Din är makten och äran
i evighet.
Amen.

Brödbrytelsen/Fractio

P: Brödet som vi bryter ger oss gemenskap med Kristi kropp.
F: Så är vi, fastän många, en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd.

Fridshälsningen/Pax

P: Herrens/Jesu Kristi frid vare med er. / Frid åt er alla.

O Guds Lamm/Agnus Dei

F: O Guds Lamm, som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
O Guds Lamm, som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
O Guds Lamm som borttager världens synder,
ge oss din frid.

P: Kom, nu är allt tillrett.

P: Vi delar ut kommunionen uppe i mittskeppet.
Vi går genom mörker till ljus.
De som har behov av hissen, får nattvard först av alla här i kryptan.

Måltiden. Under förflyttningen sjunger kyrkospelarna:

“För fred som föds ur enhet” del 2 – början

ENSEMBLE
För fred som föds ur enhet
Och mångfald vill vi be
Låt mänskohjärtats renhet
I allt en enhet se

I ljuset från altaret
Ett ansikte framträder och viskar:
Allt är ett!

Detta omkväde upprepas så många gånger som det behövs. Därefter rör sig kyrkospelarna uppåt tillsammans med de första nattvardsfirarna.

“För fred som föds ur enhet” del 2 – slut

Scen 4 – Den stora barmhärtigheten (i högkoret)

VÄGVISAREN sjunger, ackompanjerad av ett piano och en nyckelharpa.

“Hjärta av kött, hjärta av blod, del 1” – början

VÄGVISAREN
Ett hjärta av kött…
Är ett hjärta förvandlat, kallat av hoppet
Hjärta av blod
Var mänska en del av samma kropp

Ett hjärta av kött
Rymmer blommande fröjd som tärande plåga
Hjärta av blod
Där ljuset bär frukt, där sanning rår

När Kärleken
Slår rot hos oss
I hela sin rikedom
Och lär oss att förlåta och vägleda varann

När Kärleken
Får bo hos oss
Med all sin vishet, all sin nåd
Och låter oss bli ett i fullkomlighetens band

Slår hjärtan av kött
För vår jord och för allt som lever och andas
Hjärtan av blod
För en nyare vår, en andra chans

“Hjärta av kött, hjärta av blod, del 1” – slut

Bön efter nattvardsmåltiden

Gud, tack för att du låter oss som delar bröd och vin
också dela kärlek och lidande.
Hjälp oss vara ett svar på din kärlek
som du uppenbarar i Kristus nu och alltid.
Amen.

Välsignelsen

Publiken har nu åter tagit sina platser i mittskeppet.

“Vi ropar” – början

MANNEN (sjunger))
Jag ropar till dig
Jag ropar till dig
Jag ropar efter barmhärtighet, barmhärtighet!

Orden besvaras av Vägvisarens kulning. Därefter sjunger de gemensamt.

Jag ropar till dig
Jag ropar till dig
Jag ropar efter barmhärtighet, barmhärtighet!

“Vi ropar (repris)” – slut

VÄGVISAREN
Vad är det du har på ditt bröst…?

MANNEN ser på sitt bröst. Där sitter plötsligt en etikett med ett nummer.

MANNEN
Ett nummer… Mitt nummer.
770831.
Det här numret har jag haft hela livet.
Många i världen skulle gärna ha ett sånt här nummer som jag fick bara genom att födas.
Hur kan jag göra mig förtjänt av det här numret?

VÄGVISAREN
Samtidigt är det många i världen som förfäras av tanken på att ha ett nummer knutet till sin person. När jag föddes, 1878, hade vi inga såna…

MANNEN
Vem är du, egentligen?

VÄGVISAREN (EMILIA)
Jag brukar kallas Sveriges första kvinnliga teolog.
Du kan kalla mig Emilia.

MANNEN
Jag har sett obarmhärtigheten, Emilia.
Berätta nu om barmhärtigheten.

EMILIA
Du har mina memoarer framför dig. Läs.

Den UNGE DANSAREN lämnar över Emilias memoarer till mannen.

MANNEN (börjar läsa)
“Det tomma skalet liksom brast
All tyngd och vånda,”

EMILIA och MANNEN
“… hela overklighetstillståndet sjönk undan.”

EMILIA
“Jag förnam levande godhet, glädje, ljus som en genomstrålande klar, lyftande, omslutande, otvetydig verklighet djupt inifrån
Det första uttryck som kom för mig var:
Detta är den stora Barmhärtigheten
Detta är Gud
Ingenting annat är så verkligt som detta.”
(Till Mannen.) Lyssna…

Scen 5 – Din härliga uppgift (i högkoret)

En SKALLRA hörs. SANKT JÖRGEN gör entré från andra sidan kyrkan, kommer upp i mittgången tillsammans med ERIK NILSSON. Sankt Jörgen tycker väldigt mycket om sin skallra och använder den lite för mycket. MANNEN och EMILIA rör sig lite åt sidan.

SANKT JÖRGEN
(Ropar.) Sjukling, här kommer sjukling!
Sjuktransport mot Sankt Jörgens hospital!
Ja, det är mitt hospital. Jag är Sankt Jörgen, goddag.

MANNEN (flyr upp i Predikstolen.)
Ett till helgon…

SANKT JÖRGEN
Den här personen har en obotlig sjukdom.
Ja, som vi såg är han redan död i samhällets ögon.
Men här i Sankt Jörgens hospital – Ja, det är jag som är Sankt Jörgen – här får han vård och kan röra sig fritt, som friska i centrala Lund.
På 1940-talet fick hospitalet sitt eget minnesmärke.
Vet inte om ni sett det?
Det ligger i Sankt Jörgens park, nästan nere vid Sankt Jörgens väg.
Det består av en sten, där en bild karvats ut av en kvinna, som sveper sin mantel över en liten naken pojke.
Märket heter Barmhärtigheten.

ERIK
Det var ungefär samtidigt som jag började skicka mina brev!

SANKT JÖRGEN
Är inte du en spetälsk på Medeltiden?

ERIK
Nej, jag är Erik Nilsson, blödarsjuk på 1900-talet.

Sankt Jörgen betraktar Erik. Vänder sig sedan om och börjar gå.

SANKT JÖRGEN
Det här är nackdelen med att vara kanoniserad och odödlig, seklen bara flyter ihop…

SANKT JÖRGEN sorti. Skallran skallrar lite missnöjt.

MANNEN (från predikstolen.)
Jag vet vem du är, Erik.
Du är en av de barmhärtiga.
Den blödarsjuke pojken från Småland, som trots sin sjukdom, mot alla odds, startade en hjälpverksamhet för sjuka barn.
Erikshjälpen…

ERIK
Men det finns inget trots.
Det finns inget mot alla odds.
Du har mina brev framför dig.
Läs det från långfredagen 1966.

Emilia överräcker Eriks brev till Mannen.

MANNEN (läser)
“Jag vet att Gud kan göra mig frisk om Han vill men…”

MANNEN och ERIK
“… jag är tacksam för att jag fått vara sjuk”

ERIK
“Och jag önskar inte bli frisk.
Jag tror inte att jag skulle kunna uträtta mer om jag vore frisk.
Det är ju genom att jag själv varit sjuk som jag har kommit in i denna härliga uppgift…”
Det skrev jag några dagar innan jag dog…

ERIK börjar göra sorti. Mannens ord hejdar honom.

MANNEN
Du skriver också om när du fick höra om barnen i u-länderna.
Du, som bara skickat hjälp åt svenska barn.
Ditt inre blev som ett upprört hav, skriver du.
När du läste om nöden i Pakistan var du tvungen att starta en insamling direkt.
Erik, om du fått ta del av världsnyheter som vi gör i dag!
Om du matades med bilder på svältande, krigsdrabbade barn från jordens alla hörn.
Då skulle till och med du behöva blunda.
Sluta dig, för att inte förintas.
Har jag inte rätt?!

Erik betraktar mannen kort.

ERIK
Vilken är din härliga uppgift?

MANNEN (skärrad)
Vad sa du…?

ERIK
Vilken är din härliga uppgift?

“Hjärta av kött, hjärta av blod, del 2” – början

MANNEN (sjunger, framfallen över predikstolen.)
Stenhjärtat jag bar var hårt och kallt
Gjorde mig betryckt och stum
Sluten och förstämd, en tyst gestalt
Trygg, i detta rum

Stenhjärtat rår inte elden på
Obevekligt ska det slå
Skonar dig från smärta, sorg och gråt
Från lycka likaså

MANNEN och EMILIA
Men hjärtat av kött
Är ett hjärta förvandlat, kallat av hoppet
Hjärta av blod
Var mänska en del av samma kropp

“Hjärta av kött, hjärta av blod, del 2” – slut

Scen 6 – Vad träden kan (i högkoret)

LITURGEN och SANKT JÖRGEN entré, ställer sig vid altaret.

LITURGEN
Obarmhärtigheten har ett uppdrag.
Det är ett svårt uppdrag.
Uppdraget är att förneka bilden av människan som nyfiken.

SANKT JÖRGEN
Att begränsa vår förmåga till tillit.

LITURGEN
Att parasitera på vår önskan om visshet.

SANKT JÖRGEN
Att hålla våra hjärtan förhärdade.

LITURGEN
Begränsa både vår glädje och vår smärta.

MANNEN
Jag söker efter barmhärtighet.
Kanske söker jag inte efter språket för att förstå vad jag menar.
Det finns en enhet mellan kärlek och intellekt som flyr orden.

Mannen rusar upp till toppen på trapporna. Den unga dansaren följer med. Mannen bläddrar entusiastiskt i Emilias memoarer.

MANNEN (läser)
“Har inte tänkandets dimension en snävare medvetenhet än upplevelsens?”

EMILIA (fyller i)
“Det har ingen aura, ingen corona.
Linjer, konturer, men inte strålning.”

MANNEN (läser)
“När jag stod och såg ut över Västerdalsfjällen i somras med alla dess blåa och bärsamma ryggar …”

EMILIA (fyller i)
“… kom det för mig hur liten och obetydlig en individ är,”

MANNEN (avslutar)
“… om den inte står tjänande inför det hela.”

“Det är i Dig” – början

Emilia plockar upp fiolen och spelar. Hon får sällskap av pianot och nyckelharpan.

MANNEN (sjunger)
Fader du går före mig
Bakom och bredvid
Finns var än jag rör mig
I varje rum och tid
Varje hand jag håller
En hälsning bär till mig:
Din Son är helt omsluten
Av kärleken från dig

Det är i Dig, det är i Dig.
Som jag lever och rör mig
I Dig, det är i Dig
Som jag lever och finns till!
Det är i Dig, det är i Dig.
Som jag lever och rör mig
I Dig, det är i Dig
Som jag lever och finns till!

Instrumental vers. Rummet försätts i dans!

ALLA (inkl PUBLIKEN)
Det är i Dig, det är i Dig.
Som vi lever och rör oss
I Dig, det är i Dig
Som vi lever och finns till!
Det är i Dig, det är i Dig.
Som vi lever och rör oss
I Dig, det är i Dig
Som vi lever och finns till!

Refrängen upprepas två gånger till, lite starkare för varje gång.
Under sista reprisen hämtar kyrkospelarna kors och ljus och börjar gå ut i procession.

EMILIA och MANNEN (sjunger)
Du är alltings källa
Ej någon annan finns
Vattnet oss förenar
Vår helighet vi minns
Möter med den mångfald
Som allt i endräkt klär
Jag ser med källans öga
Att jag Din kärlek är

ALLA (inkl PUBLIKEN)
Det är i Dig, det är i Dig.
Som vi lever och rör oss
I Dig, det är i Dig
Som vi lever och finns till!
Det är i Dig, det är i Dig.
Som vi lever och rör oss
I Dig, det är i Dig
Som vi lever och finns till!

“Det är i Dig” – slut